Rödlistade arter på våra marker

Bastardsvärmare, med sina metallglänsande blågröna, röda eller svarta teckningar på vingarna, är lätta att känna igen. I Sverige finns sju arter bastardsvärmare av två släkten (Adscita, Zyganea), varav samtliga är rödlistade förutom fjällbastardsvärmaren.

Bastardsvärmarna är krävande insekter som flyger på dagen. De visar att markerna är artrika och välskötta ur naturvårdssynpunkt, eftersom de har höga krav på obruten hävd och sen slåtter. Där bastardsvärmarna förekommer finns också många andra arter insekter och växter, såsom exempelvis ängsklocka, rödklint, rödklöver, olika vialarter och käringtand såväl som ängs- och åkervädd. Hos familjen Åkesson i Barkö samt hos de övriga producenterna av Roslagsmjölk förekommer flera arter bastardsvärmare. Den bredbrämade bastardsvärmaren har minskat i antal, speciellt i Västsverige, men på naturbetesmarker och längs blomrika dikesrenar i Roslagen finner man fortfarande bastardsvärmarna då de besöker lila korgblommiga växter såsom  åkervädd för födosök på sensommaren.

Samtliga arter bastardsvärmare har minskat kraftigt i Sverige och återfinns nu på Rödlistan över hotade arter. Anledningen till nedgången beror främst på att den traditionella hävden av slåttermarker upphört, att kulturmarker växer igen och att skog planteras på ängsmark eller att kantzoner växer igen. Bastardsvärmarna är beroende av att ha tillgång till mark som slås sent på sommaren, så de hinner para sig och lägga ägg innan slåtter eller bete, samt att ha nektarkällor i närheten så de slipper flyga långa sträckor mellan värdväxter och födokällor.

Samtliga gårdar i Roslagsmjök har bastardsvärmare på sina marker.